La lait la vie eternelle

I had never realised the variety of wonderful dishes you can make starting from some milk - butter, yoghurt, buttermilk, cheese and ... the sky is the limit. The best thing is that you can do them all at home in your own kitchen with and for your own family.

"Mjölk är livet" var sloganen för ett tag sedan och det gäller än. Allt från smör, yoghurt, surmjölk, ost ... och sedan är det bara fantasin som sätter gränser. Köp färsk mjölk direkt från mjölkbonden och du har den bästa av ingredienser att jobba med tillsammans med familjen.

Separator

Eddie O'Neill and Darina working the butter - smör

Overpriced American DIY cheese kit  

Cottage cheese - färskost 

Yoghurt dip 

Making gouda - Hemgjord gouda 

Labneh

Paneer - indisk paneer

Shrikand - indisk efterrätt

Ballymaloe dairy - gårdsmejeriet 

Afternoon demonstration

Här kommer äntligen bilder från Ballymaloe. De här är från tisdagens eftermiddagsdemo och rätterna som tillreddes av Rory O'Connell - tillsammans med ett par av skolans lärare - kommer vi att fumla oss igenom på torsdag.

Finally! My camera arrived in the mail this morning och I am now happily clicking away at everyone and everything. These pictures are from the demonstration this afternoon.

Main entrance - Huvudporten

The Farm Shop - Gårdsbutiken

Getting reday for demo - Redo för demo

Question time with Darina - Frågestund med Darina

Rory O'Connell 

Roast aubergine

Arnaud's pitta bread

Cabbages are marvellous - Kåleufori

Cabbage, sultana and fennel salad - Kål, russin och fänkålssallad

Smoky aubergine dip 

Roast aubergine with saffron yoghurt

Some get to serve - Antigen serverar man ....

Some get to queue - ... eller så köar man

Creme caramel

"The cream you put on desserts should fold with a sigh"
"Grädden du sätter på desserten ska sjunka ihop med en suck"
(Rory O'Connell)

Lägg till bildtext

A true sign of organically grown vegetables
Bonusproteiner som trivs på ekologiskt odlat

All varieties have their own names
Alla varianter har egna namn

It's not at all a long way to Tipperary

You people who had never heard about The Ballymaloe Cookery School before I started going on about it wouldn't know that its founder, Darina Allen, is a very big deal in Ireland. Today she brought four of us students along to the Applefest in Tipperary. We were amused by how starstruck some people obviously were when they recognised her.

While Darina was busy judging the apple tart contest the four of us had a lovely time taking the tour of the orchards, eating lunch and spending a while tasting different Irish apple ciders.

All in all an excellent way to spend a sunny September Sunday.

Cook's progress 6

Here's a piece of wine-lore I never knew before: Chablis (the wine) is made of the chardonnay grape. The taste is different because it comes from the Chablis region in France where the soil gives it its unique flavour. Again - it's the soil that gives us the taste and the nutrition in the food we eat and the wine we drink.

Take good care of that soil.

Dagens aha-upplevelse: Chablis (vinet) görs på chardonnaydruvan. Skillnaden i smak beror på att jordmånen i Chablisregionen innehåller mängder att fossilerade ostron som ger Chablis en mustigare ch rundare smak. Så, idag konstaterade vi återigen att det är jorden som ger oss näringsämnena och smakerna i maten vi äter och vinet vi dricker.

Var rädd om den jorden.

Cook's progress 5

First full day in the kitchen. We're working with the same partner for a week and divide the dishes to be prepared between us. Today I made a French Onion Tart, Red and Yellow Tomato Salad with French dressing and homemade lemonade.

I couldn't see it coming together at first but it actually did. Teacher's evaluation is I need to be more confident with the seasoning. (He didn't realise I forgot to put the nutmeg in the tart filling so how reliable is he?) Otherwise I seem confident in what I'm doing, apparently.

I wanted to point out to him that teachers are great at masquerading their nervousness, but decided not to.

Jag har löst pusslet med var och med vem jag ska jobba den här veckan. Idag var det überkaotiskt då alla hade bestämt sig att komma i god tid för att förbereda mise en place. Det betyder allt på plats som du behöver under en session.

Mina tre rätter fransk lökpaj, röd och gul tomatsallad med fransk dressing och hemlagad lemonad passerade granskningen även om jag fick uppmaningen att jobba en aning med saltandet och pepprandet.

Alla är totalt fokuserade på vad de håller på med och det är toksvårt att hitta bland hyllor, lådor och skåp. Imorgon har vi teoridag och vi ska lära oss något om vin och det ryktas att lunchbordet är dukat med vinglas.

Cook's progress 4 (in Eng and Swe)

I'm too knackered to write anything much. I've spent far too much time writing my order of work for tomorrow and I can still smell whey on my arms from this evening's session of cheese making.

Best taste of today: tomato salad with basil, olive oil and honey.

Inte en lugn stund här på kursen. Kvällen har jag spenderat i mejeriet och hjälpt till med att göra både ost- och yoghurt. Mina armar luktar vassla men jag orkar inte åtgärda det just nu.

Dagens favorit under lunchen blev en tomatsallad med basilika, olivolja och honung. Här odlar de en mängd olika tomatsorter och de utgör en vacker palett på serveringsfatet.

Cook's progress 3

Förutom söndagens frukost som tillagades och serverades av en god vän så var gårdagen ett bottennapp. Den dväljs där nere i dyn tillsammans med en incident som involverar en ny kamera kvarglömd i en bil. Jag har aldrig gjort en så urusel reseplan förut och reste precis hela dagen.

Jag har spenderat min sista cent på den här kursen men jag får valuta för pengarna. Förutom ett kursprogram som omfattar allt man kan drömma om i matväg så är maten de serverar underbar och jag har tolv veckor av detta framför mig. Dagens viktigaste läxa: det är i mullen som den riktigt goda och näringsrika födan får sin början. Råvaror som vuxit i utarmad jord kan inte bli delikatesser utan att de överarbetas.

Köket i huset jag delar med fyra andra mogna kvinnor och en kläpp.

Första etappen

Snart i Helsingfors, VR håller tiden + 6-7 minuter. Jag har tittat på Tom Alandhs dokumentär om Anna Lindh. Mycket sevärd. Tillgänglig till den 11 oktober.

Flyttfåglarna och jag

Tidigt imorse cyklade jag runt åkrarna och ängarna och tog farväl av nejden. Så gjorde även tranorna - fast utan cyklar förstås. Sedan åt jag en riktig frukost och nu riktar jag tankarna och hågen mot den gröna ön. Hösten här i Vias får framskrida utan min medverkan från och med nu.

Annars är allt som förr. Mössen har flyttat in och jag stirrade en skrämd liten rackare i vitögat igår. Den satt på översta hyllan i skafferiet. Tyvärr hade jag nyss flyttat över allt ätbart i burkar med lock så den menyn förblir en dröm för de små gråbruna. Dags för mor och far att plocka fram fällorna igen.

Dimfnatt

Dimmiga morgonstunder får jag fnatt med kameran. Världen ter sig så spännande och inbjudande då man inte ser riktigt klart. Jag var fräck nog och gick genom någon annans allé. Och det var en väg väl värd att vandra.

Cook's progress 2

Nu har jag skaffat uniformen. Det känns litet som maskeraddags nu men ändrar väl snart ... om en vecka! Now at least I can dress the part. It felt like picking out a costume for a fancy dress party. Still, in a week's time there's no turning back!

Matematiken efter - say what?

Tolkningar och översättningar, speciellt sådana som inte träffar rätt, upphör aldrig att fascinera. Nyss hörde jag i SR P1 en reporter som använde det engelska ordet 'aftermath' (= följd, konsekvens, efterdyning) och slängde in som förklaring 'matematiken efter' och det lät ju bara konstigt. Så, nörd som jag är så måste jag kolla etymologin och det visar sig att leden 'math' kommer från ett fornengelskt ord som betyder 'skära gräs'. 'Aftermath' är alltså att skära gräset en andra gång. In Ye Olde English.

Så nu vet ni det.

Att något så gott

I kokboken Mina fastrars mat förundrar sig Paolo Roberto över att skolköket i hans skola lyckades förstöra en så god grönsak som broccoli till oigenkännlighet. Broccoli, precis som blomkål, ska inte kokas tills den faller ihop i en sorglig hög utan den ska landa på tallriken spänstig och klargrön. Dela broccolin i små buketter, koka i två minuter, häll av kokvattnet och skölj i iskallt vatten. Låt rinna av väl. Blanda två msk citron, två msk olivolja, en tunt skivad vitlöksklyfta och lite salt. Blanda försiktigt med grönsakerna.

Tillsammans med Paul Svenssons hamburgare blir den här salladen en riktig måltid. Jag använde enbart receptet för hamburgerbiffen och improviserade resten med bröd och salladsingredienser ur skafferiet.

Cook's progress 1

67 skäl till varför jag tar en tur via Irland. 19 dagar kvar. 67 reasons for my sojourn in Ireland. 19 days to go.

Tröskelårstid

Jag tycker om den här perioden då det ena går in i det andra. Sommarens alla kännetecken finns kvar men färgskalan börjar ändra till höstfärger och temperaturen har det där kyligt krispiga i sig vid dagens början och slut. Badvattnet har kylts en aning men i kvällssolen kan man hitta solljumma stenar att värma sig på efter simturen.

Det är tröskelårstid.

Alltid en orm i paradiset

I dagens Svenska Dagbladet skriver man om matfusket på krogar och restauranger. Mats Eric Nilsson å sin sida skriver om fusket med råvaror i sin bok Saltad nota. Samma fenomen finns säkert i vårt land. Kostar en rätt 20 euro så tycker jag att kocken kan bemöda sig om att göra en sås som harmonierar i smak och textur.

Ta rödingen jag åt i söndags till exempel. Jag satt på den lokala restaurangens strandterass och solskenet silade genom hängbjörkens grenar, tallriken med röding kom in snabbt och med ett immigt glas vitt vin i nypan så tänkte jag att "bättre än så här kan det ju inte bli."

Hmmm... jooo det kan det. Utan den allestädes närvarande pulvriga standardgräddsåsen hade det varit perfekt. Varför måste alltid den peppriga gräddsåsen vara med? Dessutom såg den exakt likadan ut som den som grannens oxfilé badade i.

Intet ont om gräddsås men en röding kräver mera och det gör jag med.

Kläderna spelar roll

Ja, kläderna spelar roll ibland. Eller accessoarerna, egentligen. Mellan självstudier och jobb vid symaskinen så hinner jag hjälpa far med garagebygget. Och det är här som accessoarerna spelar roll. Med måttbandet och hammaren i bältet, de gamla vandringskängorna på fötterna och arbetshandskarna på händerna så känner jag mig inte riktigt som mig själv. Jag känner mig mycket tuffare än vanligt och redo för vadsomhelst.

Nå, tänker ni nu. Vad gör hon där skrivandes på sin blogg om hon ska hjälpa till på bygget. Jo det ska jag tala om. Nu blåser det för friskt för att vi ska kunna lägga upp den där presenningen som kommer under taket. Faktiskt.

Men nu fick pappa en ny idé så det verkar vara slut på pausen.

Eldsjälar och visionärer

Nu är klockan mitt i natten men jag tänder en brasa och sätter mig ner och skriver ett inlägg om eldsjälar och visionärer. Har du eldsjälar i din närhet som bär på en idé de vill förverkliga så ska du bara säga "Jepp, så gör vi" och "hur kan jag hjälpa till". Du ska värna eldsjälarna för idén kan bli något stort, inspirationen kan sprida sig som ringarna i dammspegeln och så plötsligt händer det och folk strömmar till i hundratals och man får en välbehövlig och gemytlig gemenskapsstund med människor som vill dra åt samma håll. Och det, mina vänner, är en lördagskväll som heter duga.

Det här blogginlägget tillägnas Mr Easthill and his excellent crew.

Hårklyvning

Idag har jag varit litet butter över det faktum att jag alltid betalar det dyraste priset för klippning hos frisören. "Idag blir det 34 euro" sa hon som höll i saxen i förmiddags. Det är många euro billigare än det jag betalat i tio år hos hårkonstnären på Runebergsgatan men i alla fall det dyraste alternativet på listan hos den lokala salongen.

Skilda dam- och herrpriser finns ju inte längre men jag slår mig i backen på att det oftast är damerna som får betala mer. Nu lugnar jag ner mig med Kevin Costner i vilda västern. Open Range - helt bra film. Finns på youtube.

The Big Launch

Nu har jag fått mina första självstudieuppgifter. Studieprogrammet är klart och examenstillfällena inprickade så där preliminärt. För tillfället är det bästa med alltihop att jag kan sitta i min gungstol och svara på frågorna. Ett häfte med kostrekommendationer från Folkhälsan är min första kurslitteratur och mycket av det som står där vet jag redan.

Easy peasy lemon cheesy. Jag gör det på rasten.

Mea culpa

Vill du verkligen njuta av kräftorna på kräftskivan så ska du inte upplysa en ung släkting om att du faktiskt kände ett sting av dåligt samvete då du lät de bruna kräftorna glida ner i kokvattnet. Den informationen kommer att delas frikostigt med alla före under och efter middagen och varieras med frågan "Fick du faktiskt dåligt samvete?"

Alternativt kan du använda kräftor som någon annan dödat och fryst ner. Men det är inte samma sak.

Kombinera mera

Ibland då jag står framför godishyllan i butiken och drabbas av beslutsångest så brukar jag ta till klassikern - en Pätkis, en Suffeli och en DaCapo. Det blir lika bra varje gång. Samma strategi funkar då jag velar i kaféet. Finns det lemon drizzle så tar jag det.

Lemon drizzle är en kaka som hör till utbudet i många kaféer och 'tea shops' i den engelska övärlden.  Det är en härlig kaka som kombinerar sötma och syra - engelsmännen talar om 'tartness'. En bra lemon drizzle ska vara saftig och så syrlig att det pirrar i smaklökarna bak på tungan då man tuggar i sig en bit. Saftigheten kommer av att man stänker generöst med citronsaft och socker över kakan då den fortfarande är litet ljummen.

Många recept använder 'self-raising flour' som är ovanligt här hemma. Jag använde knappt två teskedar bakpulver till receptets 275 gram mjöl och det blev bra i dagens kombination av citron och svarta vinbär. Jag lade till ett par deciliter bär i smeten för de duger till så mycket mera än den obligatoriska saften. Du ska inte mobba dina svarta vinbär, sylt på svarta vinbär är underbar till smältande vaniljglass och nystekta plättar.

Men idag är det kaka som gäller.

Använd råsocker i glasyren så blir det knastrigare

Pimp my marmalade

Först ska jag säga att jag inte plockar tunnvis med bär och svampar men det jag samlar ihop i granskogens sus och på tungtrampad mosse vill jag göra något gott av. Så - helt i stil med Monica Ahlberg - ger jag hallonen lite extra skjuts med hjälp av aprikoser. De torkade aprikoserna köpte jag förstås i butiken.

I boken Bröd och marmelad, som Monica Ahlberg skrivit med bagarna Fredrik Frankenberg och Erik Olofson, tipsar hon om den goda och estetiskt tilltalande varianten på hallonmarmelad där man grundar med ett lager aprikosmarmelad. Gott och mycket vackert - om man häller upp på glasburk. I år landade min i tråkiga plastburkar.

Den här kombinationen är faktiskt suveränt njutbar

Bild ur boken Bröd och marmelad, Prisma 2000

Ett vackert skördetyg som äntligen monterades på stolarna igår

Tillbakablick

Idag har vi varit till ett hus som inte längre finns. Min mors alla syskon föddes i det huset och kvar finns en hop med stenar som utgjorde husgrunden. I en av groparna hittade vi en tegelsten och beslöt utan omsvep att den ska mamma ha så hon lade den i bakluckan med detsamma. En sten ur skorstenen från huset som inte längre finns.

Vi åkte vidare och hittade en annan husgrupp. Ett av husen fångade mig direkt. Huset kommer att rasa samman om ingen tar tag i det snart. Så synd i så fall för här härskar ett upphöjt och intagande lugn. Värdigt trots förfallet.

Man anar fönsterfodrens ockragula färg 

Naturen är på väg in

Ytterdörrar av trä förskönas av ålder, sol, väder och vind

Här måste jag bara gå in

Blekgrön och ljust blågrön - favoriter

Spetsar i vackert vindöga

Tapeter som levt en uppochnedtillvaro

Österbottnisk dekadens i förfall 

Vem som än låg på schäslongen läste i alla fall uppbyggligt

När sörplades det senast från detta fat?

Övernatta i skogen

En plats där jag brukar sitta och dricka mitt te och äta min smörgås är mossbeväxt och skogsmjuk och ligger ett par meter från strandkanten. Stranden är djup och min absolut bästa simplats i hela Österbotten. Världen. Punkt. Skogen är en ypperlig plats för blåbärsplockning. Den är så bra att man glömmer tid och rum och obemärkt tappar mobilen som sedan sover över i skogen i tre nätter, varav två är rejält regnvåta, bara för att pipa tjänstvilligt då man återvänder och går skallgång med mors mobil som sökhund.

Någon kväll tänker jag ta sovsäcken och termosflaskan och sova över. Då är det min tur att njuta av en natt under stjärnorna.

Kanske tar jag mobilen med ifall det blir skallgång.

Ångest, ångest

"Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen." Pär Lagerkvist är min hovpoet och sanningssägare idag. Jag vaknade i vargtimmen och började räkna och dividera om inkomster och utgifter under de kommande veckorna och fick panik. Jag blev så panikslagen att den stirriga blicken och darrningarna fortfarande satt i då jag vacklade in på bankkontoret för att ordna med ett litet studielån jag lyfter för att slippa vakna med hjärtflimmer ett tag framöver.

Tjänstledighet och utmaningar i all ära - måste det bara vara så ångestfyllt innan man kommer igång på riktigt?

Bygdekunskap

Efter att jag hade pratat om Stenåldersleden hela eftermiddagen så visade det sig att det var Järnåldersleden i Nissashaga, Storsjön i Malax vi skulle gå. Misstag gör alla.

Efter att man lämnat den lilla parkeringen så inser man snabbt att utan både guide och informationsblad så är leden nästan som vilken skogsstig med stenrösen som helst. Forngravarna ligger tätt och offerstenarna likaså. Det finns informationstexter på små skyltar här och där men de lämnar en del övrigt att önska. Så gör också broschyren som man kan skriva ut här men den förutseende kan ju förbereda sig.

Granskogen är fin och ett bonus var tackan med lamm i en hage.

Järnåldersleden var inte så dum i alla fall
tyckte en teolog och en blivande folklorist. 

Gaardynjår

Jag stegade in på Stenco idag och undrade om de hade de där små krokarna som man fäster i gardinspiraler. Jo, sådana har vi menade farbrorn i butiken och letade men blev tvungen att fråga butikschefen. Och så sa han 'gaardynjår'. Jag blir full i fniss och tycker det är sympatiskt att bli betjänad på dialekt.

Gaardynjår i Mamrelund, Petalax.