Jag bor på landet

Nu bor jag på landet. För första gången i mitt halvlånga liv har jag en fast adress på landet. Det är ganska häftigt, tycker jag.

Efter allt packande, målande och flyttande var jag alldeles för utpumpad för att ens tänka midsommarfirande idag. Istället cyklade jag runt i nejden. Jag stannade vid begravningsplatsen, inte den vid kyrkan utan vid filialen som ligger stillsamt invid ett skogsbryn omgärdad av en tätvuxen granhäck. Där gick det bra att sitta på en bänk en stund. Vilsamt och tyst så när som på en skata som inte respekterade helgedomen.

Sedan cyklade jag till Åminne och åt en strandburgare med fransk potatis vid Strand Service. Hamburgaren var stor. Jag orkade inte äta upp, varken burgare eller franskisar. Nu är jag mätt och går till sängs i min röriga kammare.

Bless them, they believe in me

Under avskedspicknicken med kollegerna på Drumsöbalkongen igår begåvades jag med en tegelsten till kulinariskt uppslagsverk. Mina frankofila vänner kommer att resa ragg för - jo - mitt exemplar är på engelska! Men jag är lika glad ändå!

New Concise Larousse Gastronomigue är 1277 sidor fullproppade med världens samlade matkunskap. Det kliar i fingrarna och snålvattnet rinner till. Ni får beundra den breda ryggen. Flaskan med Bombay Sapphire är med mest som referensobjekt men jag misstänker  att man kan behöva en G&T för att förmå smälta all information.

Jo, jag är det

Ett program som heter Tankar för dagen ger upphov till vissa förväntningar, jag förväntar mig något i stil med Vegas Andrum. Men livsvisdomarna och de välmenande råden uteblev idag. Istället luftade Jenny Jägerfeld sina tankar om särskrivning. Butikens tavla med bilder över 'vår kassa personal' och skylten som annonserar godiset 'skum tomte' ger upphov till allt från glada fniss till irritation och överlägsna flin.

Och jag känner igen mig. Jag är en språkpolis, dock inte i uniform och med batongen i näven. Nej, jag är diskret och civilklädd men ständigt alert. Och jag kan inte hjälpa det. Jag förväntar mig att den som sätter penna till papper eller finger till tangentbord för att dela information och tankar med sin omgivning tar sitt ansvar som språkanvändare för språket är viktigt för språket är makt. Därför bör man hantera det varsamt.

Det är inte bara jätte viktigt. Det är jätteviktigt.

Tid att lyssna

Den som i sommartid har tid kan lyssna på Bodil Malmsten som läser ur sin bok Mitt första liv i Sveriges radio P1. Hennes berättande präglas av en detaljrikedom som blir varken tradigt eller tråkigt. Litet som Bruce Chatwin då han skriver om sina resor i världen. Det är endast givande, intressant och roligt. Malmstens Mitt första liv finns tillgängligt i 37 dagar framåt - alla 21 delar!

Konstigt men sant

Tack vare Achmed the Dead Terrorist är jag numera flugornas banekvinna här på Viasvägen. I förrgår konstaterade jag detta faktum då jag efter flera missar spände ögonen i en fet stor fluga och viskade "I kill you" innan jag lät flugsmättan vina. Flugan hade inte en chans och sen dess har ingen av dem en chans. Pröva själv. Det funkar.

Lokalt

Idag handlade jag sytillbehör i syaffären och köpte nybakad limpa samt drack cappuccino i caféet vid Strandvägen. Sedan cyklade jag via centrum och beställde tid hos frissan och kände att jag hade gjort gott i att understöda de lokala näringsidkarna. Understöder lokala näringsidkare gör jag ju också i Helsingfors men det känns liksom nyttigare att göra det här i byn jämfört med i lilla storstaden! Varför?

Moving jitters

Idag då jag lämnade in nycklarna till jobbet så kändes det som om jag gett bort ett ben. Nycklar är en garanti och säkerhet och utan dem så är jag utomstående och blir beroende av välvilliga arbetskamrater om jag vill in i skolan igen. Det är förvisso inget nytt. Alla de gånger som jag tappat bort knippen kan man inte räkna på en hand - det behövs många.

Just nu verkar den nya karriären som en halvbra idé. Tre färska skärsår på händerna förebådar blodiga tider och vemodet smyger sig på med varje sak av de personliga tillhörigheterna som försvinner ner i flyttlådan.

Tröstar mig med bilder från skolvardagen. Och tanken på nya nyckelknippen att tappa bort.