Ur ett vakuum

Jag kan inte tänka mig mina tonår utan de utdragna sessionerna på vardagsrumsgolvet då jag stängde ute allt runtomkring och lyssnade mig igenom nästan allt som fanns av LP-skivor hemma. Därför blir jag närmast förfärad att läsa om musikern Phildel som växte upp med en styvfar som förbjöd musik i hemmet.

Nu har hon tagit revansch. Skönt.

Ett gapskratt på långfredagen

Idag på långfredagen står ett gult lejon staty i järnvägstunneln ner till metron. Den levande statyn kan plötsligt vakna till liv och det hände i samma stund jag skulle till att passera.  Efter en allvarstyngd och givande långfredagsgudstjänst så var ett lejonanfall det sista jag hade väntat mig på vägen hem.

Men skrattet satt bra och fanns med hela vägen ner i metron. Inte för lejonets skull utan för att det oväntade ofta gör så gott.

I Fazertemplet

Nougatglass i skålen och Earl Grey i koppen och caféet på Glogatan fullt med penningstinna ryska turister. Som köper dussinet av allt. Också de fina Fabergéaktiga påskäggen fyllda med Fazers blå. Själv ansträngde jag mig att inte slicka skålen och köpte sedan tre av en sak och en av en annan.

Lång väg kvar tills jag når den östliga shoppingkapaciteten.

Trendsättare

En dag för snart 13 år sedan blev mina föräldrar och jag trendsättare i London. Vi var på väg till Heathrow och hade några timmar att spendera i storstaden så vi kryssade av och an med metron och gjorde små uppstickare här och där. Ett av målen var de fantastiska Food Halls i varuhuset Harrod's. Med picknick-lunchen i väskan sökte vi sedan efter ett bra ställe att äta den. Ute öste regnet ner så någon grön stund i Hyde Park var det inte tal om. Till slut slog vi oss ner på en bänk i den nyss öppnade Jubilee Line-stationen och åt vårt bröd med ost och salami, frukt och yoghurt. Turister och pendlare strömmade förbi men efterhand så samlades också fler och fler tuggande människor omkring oss och då vi gick så fylldes genast våra platser med följande hungriga resenärer.

Igår, vid Bernys i Replot, blev jag trendsättare igen. Färre människor och sittplatser men mera sol och lebensraum. Efter lunchen fick jag kaffet i pappmugg och hittade ett bryggräcke att luta mig mot. I ett nafs började folk tassa runt min utsiktplats och knappt hade jag rest mig så var det upptaget igen.

Skulle det vara skäl att ordna med upphovsrättigheter i fortsättningen?

Isnovisen

Det är fantastiskt att kunna gå på vattnet. Nu menar jag inte i den bibliska bemärkelsen utan på frusen havsis. Jag har gjort det många gånger och idag såg jag en kvinna som uppenbarligen gjorde det för första gången. Det började med några trevande steg och en undran om hon kunde sätta sig på isen, "can I sit down" frågade isnovisen. Hon slog längre och längre lovar ut över isen och vände sig ömsom in mot stranden för att vinka och ömsom ut mot havet för att ta in skönheten i ett fruset hav.

Hennes sällskap - kanske en pojkvän och en kompis - stod vid bryggan och småpratade och märkte inte ens då hon böjde sig ner, skrapade och smakade på isen. Där är en sak som jag har ogjort, frusna kallsupar. Till slut återvände hon till stranden med en isskiva stor som en A4 som pojkvännen snällt bar med sig till bilen.

Hoppas de har frys så hon hinner glädjas åt sin souvenir ett litet tag i alla fall.

Snytpryd

Då man springer i kallt väder så börjar snoret också röra på sig. I vinter har jag äntligen lärt mig att snyta utan näsduk, ni vet den där manövern då man håller för ena borren och sedan snyter ut i friska luften ur den andra. Det är behändigt men jag känner mig inte riktigt bekväm med manövern än så det ska alltid kollas noggrant omkring mig innan jag snyter till.

Under mörka vintereftermiddagar gick det bra men nu i den obarmhärtigt avslöjande vårvintersolen så har jag börjat fylla fickorna med näsdukar igen.

Det var också en fredag

Gissa hur kul det är att vakta abiturienter som läser tänker och skriver och ibland går på toa. Toan måste sedan kollas så att inga fusklappar ligger och skräpar. Gör detta i sex timmar och du inser att livet har mycket annat att bjuda.

Som middag på nyöppnad nepalesisk restaurang i fagra Hertonäs.
Visionera med kära kollegan och livet leker igen.

Spola ner er!

YLE Arenan kan ta och spola ner sig. Här sitter jag i spänd förväntan på upplösningen av 'Forbrydelsen' och YLE Arenan svarar med totalt dödläge. Inte ett flimmer, inte en darrning inte en endaste pixel får man se av sista avsnittet.

Jag betalar nu dessutom skatt för den här oservicen.

Ingen tisdagkväll att hänga i julgranen med andra ord.

Coolt

Utanför mitt köksfönster, mitt på Vargvägen bland höghusen står en yngling i jeans och rutig skjorta (troligen en abiturient som borde sitta och repetera passadvindarnas hit och dit) och filmar sig själv då han gör häftiga kick-boxingmanövrar. Folk traskar förbi och försöker låtsas som ingenting medan killen oförtrutet sparkar på.

Jag kan inte annat än beundra en sådan självsäker frimodighet. Jag skulle ALDRIG göra det.

Naturals

Jag är en av de där konsumenterna som dras till produkter med ett naturligt ekologiskt stuk. Senaste vecka köpte jag en påse xylitoltuggummin - 'Naturals' - som innehåller den naturliga tuggummibasen chicle och som tillverkas "med stor yrkesskicklighet i den enda tuggummifabriken i Finland." Allt enligt informationen på den säckvävsmönstrade lilla påsen.

Smart drag, för jag ville genast börja tugga det här unika tuggummit som är hårdare än vanligt, men bara i början av tuggningen. Priset är också högre än vanligt och vad det beror på är höljt i dunkel. Är 'chicle' dyrare än andra tuggummibaser eller är det säckvävsmönstret på påsen som får priset att skjuta i höjden.

Det må vara hur det vill. Hamnar chiclegummit i hett diskvatten och trasslas in med besticken så är det ett heldagsjobb att få bort det.

Med likasinnade

Fortbildning på lördag: not everybody's cup of tea, men i den egna språklärarföreningens hägn kan man påverka innehållet och då blir det genast mycket givande. När fokus riktas på det som faktiskt intresserar - då är det värt en halv ledig dag. Jag konstaterar att likasinnade entusiaster är något av det mest energigivande som finns och inser att med tjänstledigheten bakom hörnet så känner jag mig lite väl inspirerad av läraryrket just nu.