Idag har vi varit till ett hus som inte längre finns. Min mors alla syskon föddes i det huset och kvar finns en hop med stenar som utgjorde husgrunden. I en av groparna hittade vi en tegelsten och beslöt utan omsvep att den ska mamma ha så hon lade den i bakluckan med detsamma. En sten ur skorstenen från huset som inte längre finns.
Vi åkte vidare och hittade en annan husgrupp. Ett av husen fångade mig direkt. Huset kommer att rasa samman om ingen tar tag i det snart. Så synd i så fall för här härskar ett upphöjt och intagande lugn. Värdigt trots förfallet.
 |
| Man anar fönsterfodrens ockragula färg |
 |
| Naturen är på väg in |
 |
| Ytterdörrar av trä förskönas av ålder, sol, väder och vind |
 |
| Här måste jag bara gå in |
 |
| Blekgrön och ljust blågrön - favoriter |
 |
| Spetsar i vackert vindöga |
 |
| Tapeter som levt en uppochnedtillvaro |
 |
| Österbottnisk dekadens i förfall |
 |
| Vem som än låg på schäslongen läste i alla fall uppbyggligt |
 |
| När sörplades det senast från detta fat? |
No comments:
Post a Comment