Rättvisa

I Indien - ett land som förbryllar med sitt problematiska förhållande till kvinnor, kastlösa och toaletter - sitter sex män anhållna för våldtäkt och misshandel på en 23-årig kvinna. Den anklagelsen blir snart ändrad för nu är hon död. Raseriet som det här brottet har framkallat har spillt över i våldsamma protester för indierna är trötta på polisens och rättsmaskineriets ointresse och slöhet att reagera då det gäller våld mot kvinnor. Gärningsmännen får ofta milda straff eller så går de helt ostraffade. Kanske den här kvinnan, den här våldtäkten och det här dödsfallet blir vändpunkten.

Samtidigt, på ett annat håll i världen, har åtta ålderstigna officerare anhållits för kidnappningen och mordet på vänsteraktivisten Victor Jara. Det var i Chile för 39 år sedan.

Om viljan finns så kan rättvisan segra. Också för kvinnor i Indien.

This much I know

Jag läser ofta The Guardian på nätet och där finns en kolumn som heter This much I know. "Celebrities share the lessons life has taught them" är underrubriken. Väl medveten om att jag inte är kändis så ämnar jag trots allt dela med mig av två läxor jag lärde mig på julafton.

1. Om du har en skinka på 2,4 kg ska du inte börja steka den en och en halv timme innan middagen ska inledas för då har den endast en temperatur på drygt 40 grader då gästerna anländer, hungriga och förväntansfulla.
2. Ibland håller jultomten inte tiden och då är det lyckosamt om något annat orsakat en tidsförskjutning, t.ex. en halvfärdig skinka. Då hinner man precis äta i lugn och ro och samtala och umgås för att - då tomten äntligen kommer smygande runt knuten - vara mätta och redo för en stund av givmilt skänkande av gåvor. 

Inför nyårsfesten gör jag en lista och arbetsordning. Så får vi se.

Currier and Ives

It will nearly be like a picture print by Currier and Ives

Så lyder en strof ur sista versen av Sleigh Bells. Den här julkulturella referensen har jag inte förstått förrän nu. Jag minns den också från en av mina favoritserier på TV - The West Wing. I ett av julavsnitten konstaterar presidentfrun Abby att deras familj av arbetsnarkomaner aldrig haft den perfekta bilderboksjulen, "we've never been Currier and Ives" säger hon.

Från 1834 till 1895 drev Nathaniel Currier and James Merritt Ives en framgångsrik firma som producerade prisvärda tryck och litografier för massorna. De hade enorm genomslagskraft och är stämningsfulla och detaljrika i sin avbildning av USA under 1800-talet.

Det är alltså sånt här man googlar tidigt på julaftonsmorgon då alla andra sover.

Fjärde advent

Två söndriga ting kan bli något helt. En glaskula (tillverkad av glasblåsaren William Shakespeare - true story!) som spruckit och en glasbägare som tappats i golvet och limmats ihop är nu året-runt ornament i mitt fönster. Idag harmonierar färgerna fint med midvinterkylan utomhus.

Julpynt har jag inte mycket av i min kammare. Och på nedrevåningen har jag gallrat i smyg. En tomte som stört mig många år åkte i soppåsen. Han kunde inte stå. Fast egentligen borde jag nu i stället gräva upp honom och hitta nåt annat felande objekt så att de två finge bli något helt nytt.

En musig jul

Idag har jag julsysslat och lyssnat på radio. Bland annat hörde jag hur radio Vegas Markus Rosenlund med förstärkning slog ett slag för den sekulära julen. En olycka kommer sällan ensam och i samma stund upptäckte jag de omisskännliga svarta kornen som små möss brukar lämna som tack då de fått njuta godsaker i skafferiet.

Jag hade hunnit avskriva det här problemet redan eftersom föräldrarna har haft ett sjå att vittja fällor hela hösten och tömt skafferiet på allt ätbart. Nästan. Nederst på golvet stod ett paket Dentastix, ägare Felix (golden retriever).

Fakta: Mössen är tillbaka och med bättre tänder än någonsin. Musig jul!

Mina fördomar och jag

Mina fördomar brukar leva upp då jag är irriterad och trött. Trött och irriterad blir man i juletid då man strävar längs Helsingfors stads dåligt plogade trottoarer med en koffert som blir helt omanövrerbar i den lösa snön. Så, idag på färden mellan Hertonäs och järnvägsstationen då en fripassagerare togs på bar gärning av biljettkontrollanterna började jag genast lista fripassagerarkännetecken. Den här var helt klart grön, vegan och en av de där som ockuperar gator i centrum med jämna mellanrum. Eller så hade hon helt enkelt glömt att stämpla sitt kort, som jag också har gjort nån gång.

Nåja, på väg till julfirande rinner ilskan snabbt av en och dessutom hittade jag ett fint spökreflex på perrongen.

Frusen kuse

Ålderstigen frusen kuse

Min frys är liten, dock hade en kuse lyckats hålla sig gömd - längst in - i ett helt år. Den hade jag ingen större lust att tugga i mig. Däremot blev jag sugen på saffransbulle och med ett paket saffran på väg att bli gammalt följde en cyberjakt på ett bra recept med det gula guldet. Efter ett tag hittade jag Cornish Saffron Cake. Det är en luftig lätt vetedeg och den färdiga kakan påminner en aning om brioche. Här följer en översättning av receptet men kolla gärna de fina bilderna på bloggen Baking for Britain.

Cornish Saffron Cake

1 pkt saffran
300 ml het mjölk
500 gr vetemjöl
1 tsk fint havssalt
150 gr osaltat smör i kuber
50 gr ljust farinsocker
15 gr färsk jäst eller 7 gr torrjäst
80-100 gr russin

1. Blanda saffran med den heta mjölken. Låt stå så smaken kommer till sin rätt.
2. Smörj en avlång brödform.
3. Blanda mjöl och salt i en stor skål. Tillsätt smöret och blanda tills det påminner om brödsmulor till konsistensen. Rör i sockret och blanda väl.
4. Om mjölken hunnit svalna kan du hetta upp den till fingertemperatur. Blanda i jästen så den väcks. Gör detsamma med torrjästen såvida det inte är sådan torrjäst som kan blandas direkt i mjölet. Kolla förpackningen.
5. Gör en grop i mjölet och häll i mjölk- och jästblandningen. Arbeta in mjölet med handen. Fortsätt knåda ca. 10 minuter. Jag knådade vidare i bunken så slapp jag tillsätta mera mjöl. Saffran har ju en uttorkande effekt så det lönar sig att vara försiktig med mjölet.
6. Tillsätt russinen i omgångar och knåda ytterligare ca. 1 minut.
7. Lägg degen i formen och placera den i en plastpåse som du knyter ordentligt. Se till att det finns jäsningsmån uppåt. Låt jäsa 1 - 3 timmar beroende på temperaturen i köket.
8. Värm ugnen till 180 grader och grädda i ca. 1 timme. Kakan blir vackert gyllenbrun och ska låta ihålig då du knackar på undersidan.

En stor legend

På Luciamorgon njöt jag av en vacker och välregisserad Luciafest från Uppsala domkyrka. Förutom domkyrkans egna körer, en flickkör och en gosskör, uppträdde Helen Sjöholm med en nyskriven julsång, Vinterhamn. Benny Andersson har åter komponerat en melodi som lyfter - okomplicerad och sympatisk. Ordsnickaren Björn Ulvaeus bidrar med texten som harmonierar, perfekt.

Dagarna efter Lucia lyssnade jag igenom sången flera gånger, men det var en strof som jag inte uppfattade först. Så här lyder andra versen:

I ditt namn finns en ton av is och snökristaller,
men mer av gran och tända ljus.
Vinterhamn, vinterhamn
när nysnön sakta faller
då kommer julen till mitt hus.
Och med den en man, en gudasänd,
och nu gläds vi åt en stor legend.
Den är var mans och vår är också hans
törnekrans.

Jag tycker mycket om julsånger som knyter ihop julens evangelium med påskens. Men här finns det något som skorrar, ordet 'legend'. Ord är viktiga eftersom de faktiskt betyder något, så därför vände jag mig till lexika. SAOL säger "helgonberättelse, sägen". Bonniers svenska ordbok säger: "helgonberättelse, saga, myt" och Norstedts svenska ordbok säger: "berättelse om (främst) övernaturliga händelser i framstående religiös personlighets liv, helgonberättelse, uppdiktad historia, ohållbar föreställning." Den första definitionen i Norstedts förklaring ger möjligen, med god vilja, lite tolkningsmån; i övrigt är det raka besked och det gör Vinterhamn till en smått problematisk julsång för mig, men det kan jag leva med. Jag hoppas bara att den inte etablerar sig i psalmboken och kyrkorummet för då är vi ute på djupt vatten.

Nu flyttar jag till Slätthög

Jag läser småländska Slätthögs församlings jultidning som finns att ladda ner på komminister Christian Braws hemsida och hinner bara läsa ledaren så drabbar mig insikten att dit vill jag nog flytta. Här är en bygd som tar vara på sina mänskliga resurser och som sjuder av liv. Jag vill också stå i vägkurvan i skogen och se bilarna i rallytävlingen Dackefejden dra förbi så dammet virvlar. Tävlingen gick genom - håll i er nu - Flishult. Ung och gammal deltar i veckogymnastiken i Slätthögsskolan och fisketävling har de också. Så rullar det på i Slätthög; en bygd där man värnar om sina minnen samtidigt som man blickar framåt och där eldsjälarna i såväl jaktlaget som rödakorskretsen hyllas.

Och jag bara känner att jag vill ha en del av den här kakan. Ni i Flishult, Klasentorp och Mistelås: vänta på mig, jag vill också vara med!

Demi-glace

I kokboken Anthony Bourdains franska kök skriver författaren om ingrediensen demi-glace som är en reducerad fond och kan vara antingen ljus eller mörk. Fonden är det som gör att rätterna som serveras oss på goda restauranger ofta smakar snäppet bättre än det vi själva åstadkommer hemma vid spisen. Få av oss hemmakockar har varken tid eller plats för att koka fonder, än mindre reducera dem till demi-glace. Vad ska man då göra? Ja, nuförtiden finns det hjälp att få. I välsorterade mataffärer kan man köpa Puljonkis fina fonder i 1 liters förpackningar. De är laktos-, mjölk- och glutenfria samt utan konserveringsmedel.

Jag prövar just nu HKs demi-glace (utan tillsatsämnen) i klassikern Boeuf Bourguignon. Man behöver endast ett par matskedar och kan därför med fördel frysa in resten i isbitspåsar. Nästa gång man behöver demi-glace så är det bara att trycka ut två eller tre bitar. Demi-glace är trögflytande men om man värmer förpackningen i litet varmt vatten så slinker vätskan lätt ner i fryspåsen.

Det blev en verkligt smaklig gryta. Inte riktigt så mörk till färgen som jag ville men det är nu sekundärt i detta sammanhang.

Tredje advent

He comes, the broken heart to bind,
The bleeding soul to cure,
And with the treasures of his grace,
T'enrich the humble poor.

Så lyder sista versen av John Jenkins Husbands Hark! The Glad Sound. Den finns på skivan Christmas in Early America - underbar julmusik som spelas och sjungs energiskt och trosvisst. Ni som sett filmen Cold Mountain kanske minns kyrkscenen där Nicole Kidmans karaktär sitter i bänken och sjunger medan hon rytmiskt slår takten med handen. Just så själfullt sjungs det på den här CDn.

Mera om sacred harp hymner som man hör i filmen.

Det är så gott 6

Höstens vitkål smakar fortfarande mycket bra. Gör en enkel kålsallad med dressing.

1 msk vinäger eller citronsaft
2 msk olivolja
1 vitlöksklyfta, fint hackad
salt
svartpeppar
örtkrydda som du gillar - pröva färsk körvel
ett par matskedar grekisk eller turkisk yoghurt

vitkål - riv med osthyvel så blir det passligt fina strimlor
kummin eller fänkålsfrön som passar fint med färsk körvel

Blanda ihop alla ingredienserna till dressingen. Om du vill ha en mildare smak kan du blanda ner ett par matskedar fet youghurt. Balansera sältan och örterna efter det. Riv vitkålen och tillsätt så mycket kummin eller fänkålsfrön du vill ha. Blanda i dressingen, var inte för generös; salladen blir lätt för plaskig då.

Den här salladen kan man variera i det oändliga. Man kan komplettera med fint skuren morot (bäst resultat får man med rotfruktsskalare) eller fint strimlad färsk fänkål. Rosta pumpakärnor med olika kryddor (spiskummin, kanel, paprika, chili, koriander, gurkmeja) och salt, det blir gott att strö över.

Med hattarna på sned

Stjärngossar med strutarna på sned är oemotståndliga. I en handvändning förvandlas ynglingar som till vardags aldrig skulle ta ord som 'fålar' och 'redeliga män' i sina profana munnar till korister som sjunger Staffansvisor koncentrerat och med stort allvar. Blandningen av den rart komiska utstyrseln och stundens högtidlighet känns fräsch i en tid då alla tycks vilja se ut som om de har full koll precis som folket i en Tommy Hilfiger annons.

Vintern är utmanande för de propra och välmanikyrerade. Då snöstormen blåser in rinner maskaran och kinderna glöder röda, vare sig du vill det eller inte. Och detta får mig att ömma för mina medmänniskor när de hastar längs igensnöade trottoarer med mössorna på sned.

LUCIA

Titta på Luciamorgon från Uppsala domkyrka. Om inte för annat så för att höra Helen Sjöholm sjunga den fina sången Vinterhamn av Andersson och Ulvaeus cirka 15 minuter in i programmet. Bereden väg för Herran med rap är också hörvärt.

Gäsp

Som ett julkort i december kommer nyheten att julbocken i Gävle brunnit ner. Gäsp. Den har vi ju hört förut men litet komiskt blir det då polismannen svarar på frågan: "Vad hände då ni fick larmet, vad fick ni veta då?" - "Att bocken brann."

Gävlebornas beslutsamhet att bygga upp det arma kreaturet - år efter år - är beundransvärd men kan de inte få till pålitlig övervakning? Annars kan de ju sluta rapportera om eldhärjningen, den hör väl till vid det här laget.

Vilda djur

På YLEs hemsida skriver de om den illegala handeln med vilda djur. Endast narkotika- och människohandeln samt handel med förfalskningar är större. Då infinner sig frågan: vad är det för människor utan tillstymmelse av allmänbildning och kunskap som skapar den här efterfrågan? Knappast lottlösa analfabeter. Jag blir arg och upprörd. Människan är så otroligt dumdristigt fåfäng. Var finns Batman då man behöver honom?

Här en dikt för att stilla raseriet:

Dear Father Christmas

Dear Father Christmas
This year please bring me
a pet rhinoc ... rhisoser ...
rhinisus
rhinsiocerus
rhisky hoperus
rhibsipoperus
er ...
I've changed my mind.
Bring me a rabbit instead.

Roger Stevens

Klichéerna räddar dagen

Också en oförberedd lektion kan bli riktigt lyckad.
Det är eleverna som ger en energin att orka.
Även den längsta dagen har ett slut.

Den här måndagen ville jag inte ha - alls.
Men klichéerna räddade dagen. Även om den tredje är mera en truism.
Anyways.

Andra advent

I dagens lucka i min virtuella kalender sjungs John Henry Hopkins We three Kings of Orient are, en av många många underbara julsånger från den engelskspråkiga världen. Som de flesta andra julsånger finns den i en mängd olika arrangemang; traditionellt körarrangemang till mera nedtonat modernt. Och som nedan, en uppdaterad första vers.

We Three Kings

We three kings of Orient are,

One in a taxi,

One in a car,

One on a scooter,

Blowing his hooter,

Smoking a big cigar.

Anon.

Jordens undergång

Ja, så hann jag bara avsluta det förra inlägget så ser jag att ryssarna struntar i att handla julklappar i år eftersom mayakalenderns långa tideräkning avslutas vid den 21 december och då har vi undergången bak hörnet. Den 21 december kommer jag att sitta på tåget mellan Helsingfors och Vasa så jag måste nog bunkra upp min extremöverlevnadspackning nu. Bäst är att klä sig i ylleunderkläderna och lager på lager. Jag lämnar finstövlarna och tar mina vandringskängor istället. Kanske slänger jag med några konserver och litet vatten plus en karta och kompass för om tåget stannar i Toijala så tänker jag åtminstone försöka ta mig till julfirandet i Malax.

Önskelistor

Vi i styrelsen för språklärarföreningen här i södra Finland ska inkludera Språklärarens Önskelista i vårt rundbrev nu till julen. Listan ska fokusera på immateriella önskningar men eftersom den inte har publicerats än så avslöjar jag inget om vad som finns på listan. Däremot kan jag säga att det skulle vara nyttigt för alla att skriva en sådan här önskelista som inte utgår från de helt personliga behoven utan låta önskningarna ta avstamp i något som gagnar en större krets. Skriv listan och försök att uppfylla önskningarna själv.

Francis Spufford ber inte om ursäkt

Francis Spufford ber inte om ursäkt för att han är kristen. Han ber inte om ursäkt för en religion som ger lösningen på ett problem som många människor inte vidkänns; den verkliga orsaken till varför kristendomen är så oerhört pinsam - den är ju helt onödig.

Såvida du inte inser att människan innerst inne inte är god; vår grundenhet är inställd på vad Spufford kallar HPtFtU (Human Propensity to Fuck things Up = Mänsklig Benägenhet att Strula till det) och att det finns någon utanför dig själv som kompenserar det faktum att du inte klarar av att leva upp till de vansinniga principer som kristendomen erbjuder: att helt utan egenintresse skänka bort dina ägodelar, att aldrig slå tillbaka, att älska främlingar som du älskar din familj, att inte leva för morgondagen.

Jag läser Francis Spufford's Unapologetic med underrubriken "Why, despite everything, Christianity can still make surprising emotional sense". Den fokuserar - inte på kristna tankar och idéer - utan på vardagen och den mänskliga erfarenheten; kristna känslor, på deras begriplighet och vuxna värdighet.

Poesi kan få ögonen att tåras

I talet till studenterna igår citerade rektorn Karin Boyes dikt I rörelse som inleds med strofen "Den mätta dagen den är aldrig störst. / Den bästa dagen är en dag av törst." Istället för att fokusera på materiell säkerhet så talar Karin Boye om mål och mening, om färden och vägen "som är mödan värd." I vår tid då materiell välfärd sätts på första plats så kan man knappast hitta bättre ord på vägen åt nybakade studenter.

Den passar också bra en självständighetsdag då vi ser tillbaka på vår ganska korta men värdefulla historia som självständig nation. Trevlig dag till alla!

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Karin Boye

Fira Finland ryskt

Studentdimission och självständighetsdag betyder alltid glögg och middag med kollegerna. Idag gick vi till den äldsta ryska restaurangen i stan, Bellevue på Skatudden. Vi njöt av olika klassiker; ingen tog dock störrommen som gick på 80 euro för 30 gram. Jag valde saltgurka med honung och smetana till förrätt. Varmrätten var lammnjure med champinjoner i madeirasås serverat med korngryn. Den något metalliska inälvssmaken blev nästan överväldigande men om man skopade rejält med madeirasås på njurbitarna så var det hur gott som helst. Efterrätten var Baked Alaska - slurrrppp!  Bellevue är ett bra alternativ, omtänksam och vänlig service i trevlig omgivning.

Strejka jul

Flera röster har höjts på sistone och påpekat att man inte är tvungen att hoppa på det hysteriska juldekorationståget. Ta det lugnt, lev som vanligt och njut i all vardaglighet av de ljuspunkter som advents- och jultiden bjuder. Glöm glansmagasinens perfekta julhemsfinish och var litet som ängeln i dikten:

A Plea from an Angel

'I want to be different!
I want to wear brown -
And strum on a banjo -
And fly upside down ...'

Trevor Harvey

Produktupplysning

Allting som innehåller knäck brukar vara gott så jag provar receptet på knäckpepparkakor som fanns i senaste numret av Kyrkpressen (48) och det är ett bra alternativ. Man ska baka medan degen är varm och den är elastisk och lättkavlad. Smaken är god och knäcking men ytan blev aningen bubblig och ojämn.

De bränns lätt så stå vakt vid ugnen. Jag använde den ljusa sirap som jag hade hemma och det kan hända att knäcksmaken blivit kraftigare om man använt mörk sirap.

Det stod inte vems receptet var, och för er som inte har Kyrkpressen kommer det här:

3 1/2 dl sirap
250 g smör
2 1/3 dl socker
2 1/2 tsk nejlika
2 1/2 tsk kanel
2 1/2 tsk matsoda
13-14 dl vetemjöl

Smör, socker, sirap och kryddor kokas snabbt upp. Vetemjölet och sodan tillsätts då blandningen ännu är het. Den varma degen kavlas ut till en tunn platta. Försök hålla degen varm - annars är det svårt att få pepparkakorna att bli tillräckligt tunna. Grädda i 200 grader tills de får önskad färg.

Första advent

Så här gick det nog inte till, men i alla fall:

WANTED - a reliable star

to lead small party

westwards. Bright, with

good sense of direction.

Wage dependent on

experience. Send CV to

Wiseman, CHILDWATCH.

- Sue Cowling

Jag gillar en mormon, och Fjällräven

Sångaren i bandet The Killers är mormon och blev överrumplad av att ifrågasättas av ateisterna Richard Dawkins och Björn Ulveaus i Skavlan. Den diskussion som kunde - och borde - ha tillåtits blomma ut måste avbrytas för Brandon skulle upp på scenen med sitt band. Jag gillar inte mormonismen särkilt väl men sympatiserade med Brandon för det är inte roligt att stämplas som dum och ignorant på grund av sin tro som ju är en av grundpelarna i ens syn på tillvaron.

The Killers kommer från Las Vegas och den staden är väl mest blingblingbling har jag tänkt men ett reportage i senaste veckas HBL fick ju en att inse att det finns vanligt liv också på den planeten.

Gårdagens snöblitz blev det ultimata testet för mitt ytterplagg Luhkka cape tillverkat av Fjällräven. Bättre finns inte!

Julmånad

Idag är det julmånad och nu får man börja bejaka julstämningen en aning. Ett bra sätt är med Klassisk jul i Sveriges P2.