Not for the faint of heart

Hur tänkte jag då jag gick in i garnboden för snart ett år sedan och köpte garn och mönster till en fantastiskt vacker tröja där det ingår tio olika färger som ska stickas i ränder och blomster och bladslingor. Hur tänkte jag, drottningen av halsdukar, med ett par misslyckade tröjor på mitt samvete.

Det är nog samma mekanism som låg bakom Columbus färd till Indialand, det fick bära eller brista. Men så blev det ju inte heller som han trodde och jag förbereder mig mentalt på att denna tröjan inte blir en tröja utan något helt annat. Det får bära eller brista "for a faint-hearted soldier will never gain the field."

Äta ute

Lunch på Hadrian's Wall
Foto: Helena Sandberg

Ett av de bästa målen man kan äta är det som äts i skogsbacken, på stranden, på fjället eller ute i friska luften överhuvudtaget. Idag fick jag en akut lust att picknicka. Nästan hemma efter långpromenaden tog jag en sväng upp till Hertonäs högsta punkt och där, med termosarna inom räckhåll, satt tre lyckliga individer och mumsade i sig smörgåsar av hjärtans lust.

Det hör till det roligaste jag vet att packa lunchväskan då man ska ut på tur, spelar ingen roll om det är till fjälls eller med tåget till Vasa. Min favoritfyllning är rostbiff på jordnötssmör med en rejäl näve koriander i mitten.

Vilken är din?

Abe, babe

Smått förälskad i Abraham Lincoln rusade jag ut från biografen igår för att hinna med nattbussen österut kl. 00.05. Daniel Day-Lewis som Abe påminner om en hotellgäst jag vurmade för en vecka i Lyme Regis sommaren 1998. Gästen var 85 år gammal så av det blev det inget men det var trevligt att bli påmind.

Hur man gått tillväga för att destillera fram personligheten hos en man som varit död i snart 150 år vet jag inte men jag är nöjd med Lincoln i Day-Lewis/Spielbergs tappning. Integritet, medkänsla och ledarskap genomsyrar hans väsen. Det finns gravitas så det braskar om det men också en vardaglig humor som bryter spänningen bland bistra herrar i mörka kostymer.

Den här filmen är sevärd även för den som inte har ett svärmeri åt det geriatriska hållet i bagaget.

Sportlov minus socker

Sportlovet är en bra tidpunkt att komma tillrätta med sitt sockerberoende. Jag hör till kategorin 'junkie' då det gäller sötsaker. En vän uttryckte det på följande sätt: "For a person with a culinary bent you have terrible taste in sweets." Och det stämmer. Min hjärna är riggad för sockerintag och det mesta duger; utom choklad där det fina kakaosmöret ersatts med annat fett eller gelégodis som ser ut att komma från framtiden.

Men nu ska jag ta kontroll och städa upp bland ovanorna. Till exempel ska jag tömma plånboken på slantar så jag inte lufsar iväg till godisautomaten så snart min luriga hjärna signalerar att det behövs socker. Vidare ska jag inte baka för mitt höga nöjes skull, endast då det finns ett verkligt gott skäl och kakmonster på jobbet är inte ett sådant. Slutligen ska jag sluta betrakta vänner som väljer en saltbit framom bakelser på caféet som glädjedödande asketer.

Det sista blir svårast för jag kan inte fatta och förstå att somliga inte gillar sötsaker. Det är mig totalt obegripligt. Utomjordiskt.

Jag har inte tänkt

Föga förvånande frågar man i dagens HBL några nordiska schlagerexperter om deras syn på Finlands bidrag Marry Me. Föga förvånande uttrycker ingen någon större entusiasm. Icke så föga irriterande är det att jag ställs till svars för valet. "Hur har finska folket tänkt" undrar DNs Hanna Fahl. Men jag har inte röstat, jag har inte ens tänkt. Den här tävlingen är lika intressant för mig som lördagsbingo i Timbuktu.

Dessutom, en text som rimmar 'thinner' med 'dinner' är inte rolig, inte idag. Varför bollade man inte med andra idéer, till exempel med paren 'swimmer' och 'thinner' eller 'dinner' och 'winner'.

Var finns Kristas frieri? Jag tycker hon ska kolla i botten på havregrynspaketet.

Apelsin till helgen

I februari svämmar butiksdiskarna över av billiga apelsiner så ta vara på det och baka en paj. Om du hittar blodapelsiner så välj dem bara för att de är så dekorativa. Följ det här receptet för ett krispigt pajskal:

3 dl vetemjöl
lite salt
1,5 msk strösocker
125g kallt smör i kuber
1 äggula uppvispad med 2 msk isvatten

Hacka samman mjöl, salt, socker och smör tills blandningen påminner om brödsmulor. Tillsätt det uppvispade ägget och kläm snabbt ihop till en mjuk deg. Tag en pajform (eller 4 små) med löstagbar kant och tryck ut degen ända upp på kanterna. Pricka botten och ställ i frysen en stund. Då skalet är genomfruset tar du ut det och ställer genast formen in i ugnen som du värmt till 225 grader. Förgrädda i 10-12 minuter.

Fyllning

3 äggulor
1 dl strösocker
skal och saft av en apelsin
skivor av 4 apelsiner (2 om du gör små pajer)

Vispa äggulor, socker och apelsinsaft i en kastrull och sjud på svag värme tills krämen tjocknar. Den ska inte koka. Då krämen är klar rör du ner det rivna skalet. Bred ut krämen i pajskalet, arrangera apelsinskivorna ovanpå och grädda i 200 grader 15-20 minuter.

Tryggt med många

Det är skönt med många. Många i kören ger styrka och säkerhet. Många på fotbollsmatchen höjer stämningen och inspirerar till stordåd. Många som gillar min facebooksida måste betyda att jag gör något rätt.

Nick Julius, mannen bakom Sunday Assembly - det gudlösa alternativet till församlingens högmässa - tycker också det är trevligt med en stor hop. "Jag tycker synd om kyrkan här bredvid som väntar på att de tre församlingsmedlemmarna ska droppa in" säger han till sitt fullsatta auditorium som, ironiskt nog, finns i en nedlagd kyrka.

Han behöver inte tycka synd om, för de som samlas i den blygsamma lokalen intill vet att det räcker med två eller tre.

Kulinarisk inmutning

Kvällens kulinariska inmutning är lammlägg efter Jamie Olivers recept. Det gick snabbt att förbereda men man ska inte vara hungrig då man börjar för stektiden är 2,5 timmar. Kött gör mig alltid litet nervös, speciellt om det är något annat än stek eller filéer som jag har prövat många gånger.

I fredags kände jag mig modig så då jag såg paketen med lammlägg från Irland så tvekade jag inte en sekund. Det jag inte observerade var att köttet var halal och jag hoppade till en aning då jag märkte det nu ikväll. Jag fick också en vag känsla av dåligt samvete; vet inte om det är befogat eller ej. Och så kanske jag förstår varför kvinnan framför mig i kassakön stod och råstirrade på paketet.

En hjälte, tack

Ibland är det skönt med en renodlad hjälte. Renodlade hjältar är viljestarka, empatiska och har moralisk resning. De är osjälviska och tänker mera på det gemensamma goda än på personlig vinning. De träder till och röjer upp bland eländet som skurkarna ställt till med. Oftast går det, men sällan utan blodsspillan.

Jag fick en hjältefix ikväll då jag återsåg filmen Last of the Mohicans. Hjältarna, som i inledningsscenen forcerar snabbt och ljudlöst genom lummig lövskog i jakt på en hjort, uppfyller lätt alla kriterier. Dessutom - har jag på känn - lever de i harmoni med naturen och respekterar allt levande, vilket ger bonushjältepoäng.