Utrensning

I skolan idag så slängde jag bort det som jag sparade i höstas då jag rensade ut. Gamla kopior från mina första år vid Brändö gymnasium talade sitt tydliga språk: jag har bantat bort poesin. När hände det här? Hur har jag gått med på det? Underbara livsvisa dikter som jag frejdigt inkluderade i mina kompendier har levt en tynande tillvaro i dammiga pappershögar de sista åren. På hemmafronten fortsätter utrensningen och gamla kvitton talar sitt tydliga språk: alltför stor del av min lön har hamnat i det stora varuhusets kistor.

Så nu vänder vi blad och från och med hösten 2015 gäller följande: mera poesi för gymnasisterna vid Brändö gymnasium och mindre pengar till Stokis.

Ånger och syndabockar

Den fritagne Atte Kaleva säger att han funderade på riskerna innan han begav sig till Jemen. Allt enligt dagens HBL. På frågan om han ångrar tilltaget så säger han att han ju kände till riskerna och "ångrar att de realiserades". Det låter konstigt i mina öron. Man kan väl inte ångra att man hållits som gisslan.

Modet att bekänna att man handlat dumt eller oöverlagt är beundransvärt men blir alltmer sällsynt. Kalevas svar påminner om det som i TV-serien The West Wing kallades för a 'non-denial denial'. Alltså man slingrar sig från ansvar samtidigt som man nog medger att allt inte riktigt gått som man tänkt sig.

Det kan ju förstås hända att Kaleva inte ångrar sig men det kan han inte säga för vem blir då syndabock?