Stämbanden är det enda instrument som jag spelar. Min musikalitet är begränsad och hänvisningar till intervall, fiss-moll och sekunder är totalt bortslösade på mig. Hemioler låter som något från Mumindalen i mina öron. Det är säkrast att peka med fingret i notbladet och säga 'där'. Notvärden och takter kan jag räkna - någotsånär - men bäst fungerar det då jag gungar med i musiken för då faller allting på plats. Plus att jag har stenkoll på dirigenten och där klarar jag mig ofta bättre än de musiker som har stenkoll på notskriften. Det är ju dirigenten som bestämmer och spelar på kören, sitt instrument.
Mitt instrument används bäst tillsammans med andra röster och samarbetet som utmynnar i samklang och harmonier gör körsången till något av det värdefullaste jag gör på fritiden. Att jag kan musicera med Mozart, Bach och Respighi är ofattbart. Ensam kan jag inte göra det men i kören blir jag delaktig och ansvarig och det gör mig lycksalig.
No comments:
Post a Comment