Att ta för sig

Under tjänstledigheten hyr jag ut min lägenhet och då behövs bananlådor att packa ner hemmet i. Lådor och de där tunna plastpåsarna man lägger frukten i är väl det enda man får ta med sig gratis från butiken nuförtiden. K-supermarketen nära mig tänker på sina kunder med banalådebehov och staplar dem under ett bord nära utgången så det är bara att ta för sig.

Igår då jag promenerade hem med två så mindes jag plötsligt en TV-serie som min familj följde på 70-talet. Serien var brittisk och hette De överlevande eller Survivors. Den utspelar sig i en dystopisk framtid efter att en stor del av mänskligheten raderats ut i en världsomspännande pandemi. Bakgrunden till katastrofen förblir oklar men i vinjetten riktas ett anklagande finger litet diffust mot en gubbe som klåpar till det i sitt laboratorium.

Nåja, det som i den här serien fick mitt 8 eller 9-åriga materialistiska hjärta att ticka var tanken på att de överlevande kunde gå in i affären och plocka med sig vad som helst: godis, kälkar, Barbiedockor eller suddgummin - bara att förse sig. Fortfarande kan jag drömma om att vara den miljonte kunden i nån butik, bli hälsad med blomkvast och champagne och sedan få 10 minuter på mig att hamstra.

Tills det händer får jag nöja mig med bananlåderallyt. Nu har jag sex stycken.