Det är lätt att trappa ner inför ledigheter. En helt annan sak är det att trappa upp inför jobbstarten. Tror jag. För i sanningens namn har jag inte ens försökt. Den sömnbleka skara jag mötte i klassrummet imorse hade nog också helst kurat vidare under täcket.
Det är ett gap, vitt som oceanen, mellan kraven och förväntningarna på jullovs-Hillevi och lärar-Hillevi så det är bara att anpassa sig. Illa kvickt.
No comments:
Post a Comment