Igår lärde jag mig något nytt om Martin Luther King. På femtiotalet svarade han på läsarnas frågor i kolumnen 'Advice for living' i tidningen Ebony. Det är kärva - om än säkert välmenande - råd han ger. En kvinna som förlorat sitt barn i en bilolycka och själv lever med bestående skador känner sig orolig, ensam och rädd. King ger henne rådet att rycka upp sig och tänka på att det kunde ha varit värre. En annan kvinna skriver om sin otrogne man och King undrar om hon ägnar hushållet och barnen för mycket uppmärksamhet. Är hon noggrann med sitt utseende? Gnatar och gnäller hon? Får hon honom att känna sig viktig? Jag är glad att det är människorättskämpen King som överlevt. De här råden klarar vi oss utan.
Ikväll lärde jag mig om en verklighetens Lisbeth Salander. P1 dokumentären i två delar, Den fastspända flickan, handlar om 'Nora' och hennes försök att få den hjälp hon behövde efter en soppa av misshandel, feldiagnoser och oförlåtlig dumhet från myndigheternas sida. Jag blev helt matt och rasande arg.
No comments:
Post a Comment