Idag då jag lämnade in nycklarna till jobbet så kändes det som om jag gett bort ett ben. Nycklar är en garanti och säkerhet och utan dem så är jag utomstående och blir beroende av välvilliga arbetskamrater om jag vill in i skolan igen. Det är förvisso inget nytt. Alla de gånger som jag tappat bort knippen kan man inte räkna på en hand - det behövs många.
Just nu verkar den nya karriären som en halvbra idé. Tre färska skärsår på händerna förebådar blodiga tider och vemodet smyger sig på med varje sak av de personliga tillhörigheterna som försvinner ner i flyttlådan.
Tröstar mig med bilder från skolvardagen. Och tanken på nya nyckelknippen att tappa bort.
Allt blir bra. Man skall våga ta nya vägar och inte bara klampa på i samma spår! Heja Dig :)
ReplyDelete