Det är fantastiskt att kunna gå på vattnet. Nu menar jag inte i den bibliska bemärkelsen utan på frusen havsis. Jag har gjort det många gånger och idag såg jag en kvinna som uppenbarligen gjorde det för första gången. Det började med några trevande steg och en undran om hon kunde sätta sig på isen, "can I sit down" frågade isnovisen. Hon slog längre och längre lovar ut över isen och vände sig ömsom in mot stranden för att vinka och ömsom ut mot havet för att ta in skönheten i ett fruset hav.
Hennes sällskap - kanske en pojkvän och en kompis - stod vid bryggan och småpratade och märkte inte ens då hon böjde sig ner, skrapade och smakade på isen. Där är en sak som jag har ogjort, frusna kallsupar. Till slut återvände hon till stranden med en isskiva stor som en A4 som pojkvännen snällt bar med sig till bilen.
Hoppas de har frys så hon hinner glädjas åt sin souvenir ett litet tag i alla fall.
No comments:
Post a Comment